"Whatta ya think Freud would had to say abouta thata one"
Arbetsmoral
Jag blev klar med det jag ska göra, efter att ha slöat i en timme, runt elvatiden. Som vanligt. Och nu sitter jag här. Med en visfestival utanför fönstret och solsken som vill knacka på. Två dyra skärmar är mina rumskamrater, och en telefon som halvsovande rycker till ibland. Tiden fram till nu har jag fyllt med fäjsbook, vattendrickande, spotifypillande, runtsurfande, gäspande, bloggkollande, sportsurfande och sen fäjsbook igen som start för ännu ett varv i det råtthjul som är min vardag.
Nu låter jag visserligen väldigt bitter men det är bara för att jag är det just idag. Mycket tack vare att jag ser solens strålar utan att känna dess värme.
Men herregud människa gå och fråga om du kan få göra något mer då? Jo det är ju ett alternativ, men den gången jag frågade för några dagar sedan bläddrade personen i ett par papper, kliade sig lite i huvudet och utsöndrade ett välformulerat "öhhhhhhh jadu det är ju rätt lugnt nu såååå".
Point taken.
Så imorgon tänker jag, även om jag fått det ärofyllda uppdraget av att göra ledarsidan, ta med mig en bok för att fördriva tidens mossiga tickande.
Och nu kom Tomas Ledin-reklamen på Spotify igen. Fy fan. Vilken jävla smörja. "Att inte göra någonting alls - är en underskattad aktivitet" bräker han ur sig, Ledinaren. Nej du Tomas. Där har du fel utav bara helvete.
Att inte göra någonting alls är förjävla tråkigt efter två dagar.
Tips på lagliga aktiviteter som fördriver tiden på ett stillasittande jobb?
Är det fredag?
Nej.
"Han som kommer att förgifta oss alla" *
Idag är en speciell dag. Idag är det nämligen 150 år sedan som Lovisa (Vilhelmina Fredrika Alexandra Anne Lovisa) av Nederländerna gjorde an sällsynt utflykt till sin makes, Karl (Karl Ludvig Eugen) XV, sida av sängen. Hon lutade kroppshyddan försiktigt över den skäggige regenten och viskade in i hans öra.
Och det i sig är en märklig sak. För Lovisa och Karl viskade sällan i varandras öron. Deras äktenskap var ett utan kärlek och med många i smyg påsatta hovdamer med mycket smalare och mer sminkade kinder än Lovisas. Lovisa, som var en rund och jordnära kvinna, satte inte på så många hovdamer. Hon satte mest i sig hovdamernas mat, deras desserter och frukostbaguetter. Karl däremot, som var en skäggig karlakarl satte på hovdamer till höger och vänster, ibland så många som fyra samtidigt i vad han gillade att kalla "Konungens konststudier". Karl var dock lika frikostig med sin kärlek som Lovisa var med matintaget och regenten underhöll sig även med en och annan råbarkad skogshuggare under sina turer till "badhuset i Aachen".
Så det var i sanning en märklig sak att Lovisas valkar nu snuddade den skäggige äkta makens arm, men det är också sant att det som hennes mun försiktigt yttrade den natten är det riktigt märkliga.
Och det hon sa var detta: "Vår framtid är nu bestämd. Jag har sett vårt öde och tillika vår undergång. Jag har hört hans namn. Han som kommer att förgifta oss alla. Och hans namn är Tomas Ledin. Och han skall vara överallt. Han skall vara i våra tv-apparater och i våra radiomaskiner, och han skall finnas på stadens gator och på dess offentliga toaletter. Och han skall vara i våra samlingslokaler, och i våra värdshus och i våra butiker och hans anlete skall avbildas i trycksaker över hela vårat avlånga land. Sannerligen säger jag dig min skäggige make att han skall till och med vara i ditt Spotify-konto. Detta öde har jag nu sett och förkunnat varvid det är lika oundvikligt som att dina utslag från badhuset beror på en österrikisk skogshuggare och inte att det var lite för varmt i vattnet som du försökte hävda medan Hovdam Petronella trillade ur din säng i morse."
* följande inslag sponsras av Tomas Ledins nya skiva 500 dagar om året som är "det bäst och mest unika som Tomas gjort på flera år."
I just wanna...
Dagens jobbrelaterade politiska inkorrekthet
Satt precis och redigerade en klagande mans krönika. Han var förkyld. Det var tydligen synd om honom. Han lät som jag brukar låta när jag är bitter och jag tyckte det lät förjävligt. Men tänkte ändå att han har ju rätt att säga vad han vill, även om han mest lät irriterande. Sen kom den. Formuleringen.
"det finns ju en anledning till att det heter sjuksköterska!".
Som om det var en slutkläm som folk skulle skratta åt. Sådär lite gott, så att magen guppar och dubbelhakorna vibrerar av dumhet.
Fy fan.
They don´t really care about us
Det är väl läge att nämna något om det stora också, även om det inte är (och kommer förmodligen numera heller aldrig bli) en heltäckande bild där alla fakta om allt som var så omskrivet verkligen kommer fram.
Personligen har jag aldrig haft någon speciellt intensiv relation till Michael Jacksons musik. Jag är några år för ung för att ha vuxit upp under den största hypen. Jag gillar klassikerna - och de är ju rätt många. Däremot kan jag inte säga att jag blivit speciellt berörd av någon låt.
Förutom en.
Jag satt hemma på pojkrummet för en herrans massa år sedan. Jag kände mig ensam, töntig, ful och utstött. Och där var "The King of Pop" på tv. Han dansade, skuttade och sjöng på bakgatorna i Rio. Och han sjöng om orättvisor. Om hur det var att vara utstött, pekad och spottad på. Jag gillade det direkt. Och eftersom jag vill tro på godheten så väljer jag att tro på den bilden. På en man som var lika genialisk i sitt musikskapande som han var oförstådd i sina handlingar.
(Rio-videon finns på YouTube men går inte att klistra in i blogginlägget)
Me, myself and I
Gjorde ett personlighetstest (tack Camilla) och fick en enorm ego-boost. Fan vad bra jag är.
Din personlighetstyp:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.
Kullerstensgator och solsken
Solen skiner på västkusten.
Den skiner på turisterna, som på försiktiga steg tittar sig omkring med svarta ryggsäckar, blåa vattenflaskor och vita strumpor i bruna sandaler. Den skiner på gymnasietjejerna, som bär mönstrade badkläder under stora ljusa tröjor och pratar med tuggummi i munnen. Den skiner på skyltdockorna, som fått komma ut ut höstgarderoben och huvudlöst lapar i sig värmen.
Och den skiner på kullerstensgatorna.
Jag gillar kullerstensgator.
Det är något med sättet som de för tankarna till bäckar, broar och gröna små strån mellan stenarna. Det känns levande, grönskande och idylliskt. Doft av sommargräs mellan stenarna, vind från havet som putsar gatan ren från damm. Och så solen. Som värmer alltihop. Man traskar inte på kullerstensgator, man spatserar. Man plumsar inte i snö på kullerstensgator, man skuttar omkring i solskenet som aldrig vill gå och lägga sig. Och det är väl någonstans det som jag tycker är så förbannat bra. Som om kullerstensgatorna bara ligger där och väntar på att få explodera i ett somrigt lugn. Som ett crescendo på väg mot klimax. Som John Butler Trios livespelning av Ocean. Ett tillstånd av välkomnande glädje. Det kan också ha något att göra med att jag envisas med att minnas en viss natts sent spatserande efter en osedvanligt lyckad fest. Då solen gick upp och fåglarna kvittrade. Och jag minns hur jag tänkte, att fy fan vad bra allt är.
Saker som man inte förstod när man var liten
Det är alltså INTE en bra idé att dyka ner i en pengabinge. Good to know.
I skuggan av din stolthet
Tog en promenad på lunchen. Åt en glass. Såg en man i mörkblå skjorta och orakad kind röka pipa. Såg en pappa med solglasögon och bleka armar skrika "Men för helvete vad håller du på med?!" åt sin tvååriga dotter då hon fällt upp taket på sin barnvagn. Flickan höll för öronen och gick bort bakom bilen. Pappan röt "Kom hit!".
Jag dödade honom sakta med blicken innan jag vände på klacken och fortsatte äta glass på väg ner mot redaktionen.
Det är sådant jag tänker på. Orättvisor alltså, inte glass. Jag hinner ju tänka en del mellan allt Facebookande, smygspelande, slöande, jobbande och vattendrickande här på redaktionen.
Och idag tänker jag på orättvisor. Det började med att jag skulle leta roliga bilder till sistasidan i tidningen. På Scanpix hemsida, varifrån jag hämtar bilderna, samlas världens händelser i frysta ögonblick. Det är sportstjärnor som kastar, skjuter, hoppar och slänger sig. Det är politiker som ler, pratar, skakar hand och sitter ner. Det är kändisar som dricker, äter, går och poserar.
Och så är det en åttaårig afghanistansk tjej som har fått halva kroppen bortbränd. Hon ligger i en sjukhussäng tillsammans med en docka som har ljusblå morgonrock och röda läppar. Dockans ögon är tomma, ovetandes om att ett splittrat liv ligger och håller en trasig arm om henne. Flickan sover. Vad drömmer hon om? Vad drömmer en åttaårig flicka som har fått sitt hem bortsprängt av en vit fosforgranat? Drömmer hon om sina två systrar som inte överlevde? Drömmer hon om hur ont hon har? Drömmer hon om dockan som ligger bredvid? Kan hon överhuvudtaget drömma om en framtid?
Och hur fan förklarar vi för henne, när hon är medveten nog att förstå, att det som skedde inte skulle drabbat henne. Att det var en olycka. Meningen var inte att granaten, skotten, kriget skulle träffa henne utan någon annan. Hur fan förklarar vi det? Hur kan någon se henne i ögonen och förklara att just du skulle inte träffas, men massvis med andra människor.
Jag har länge hävdat att den krigsmässiga utvecklingen skulle ha stannat vid svärd och sköld. Jag är inte längre naiv nog att tro på en värld utan orättvisor, våld och hat. Men jag är tillräckligt naiv att tro att om vi faktiskt tvingade alla som ville någon annan ont att själva ta upp svärd och hugga så skulle den upplysta delen i hjärnan säga: Men vänta lite här nu, vad fan är det jag håller på med?! Inte kan jag väl hugga ner en annan människa?
Nu skickar vi granater tvärs över Jorden och ser inte smällen. Konsekvenserna har vaknat nu. Hon är åtta år och heter Razia. Hon sitter ensam i en sjukhussäng och gråter.
Dagens fråga
Kan man ha ett mobilt Spotify? Alltså i en mp3-spelare, Iphone eller liknande?
(jag har redan googlat tillräckligt mycket strunt idag så jag hoppas på svar)
Dagens självklarhet
Såhär efter midsommar ser jag saker lite klarare, som att Spotify är det bästa som hänt musiklyssnandet på hur jädra många år som helst.
Midsommarlåten (för nu är det sol och fest)
Den har gått varm hela dagen, och är helt fantastiskt underbar.
Garanterad sommarkänsla.
I give you:
Nummer hundra
Ska man nu lägga en miljard (1 000 000 000) på något så kan man väl lägga det på något vettigt. Som fredsprojekt, katastrofhjälp, aids/cancer/sjukdomsforskning. Eller andra BRA saker.
Men.
Ok.
Om man nu nödvändigtvis ska lägga så mycket pengar på EN spelare. Då ska man lägga dem på Steven Gerrard.
Och därmed släpper vi det här och firar midsommar!
Nummer elva-nittionio
Vad annat som helst som faktiskt är vettigt. För att det är helt jävla sinnessjukt att betala 1 000 000 000 för en fotbollsspelares övergång till en annan klubb!
Nummer tio
2 000 000 midsommarstänger (30 cm höga). Eller Crisitano Ronaldo (som ofta ses flyga 30 cm över gräset på fotbollsplanen).
Funka bara för helvete!
Ok. Till listan över "saker som fanimej ska ställas mot väggen när Revolutionen kommer" lägger vi: Långsamt internet.
Funka bara för helvete! Nu! På momangen!
Funka bara för helvete! Nu! På momangen!
Nummer nio
1 250 000 europeiska tågluffarkort (i första klass) som varar i en månad. Eller Cristiano Ronaldo, som varar i ungefär 83 minuter.
USA-saknad
Vaknade upp idag efter ett par rätt freaky drömmar och kände hur det krampade i magtrakten. Det sög och pockade på samma gång. Krävde uppmärksamhet och ville bli hört. Den där känslan av saknad. Av en plats, ett tillstånd, en person, eller bara minnen. Min mage grumlade av USA-längtan. Det var vad den gjorde. Inte av något specifikt. Bara av hela grejen. Att gå ut genom en dörr, dra in ett par kilo luft genom näsborrarna och känna hur de smakar frihet, njutning, avkoppling, framtidstro, lugn och lycka.
Och av någon anledning börjar min spotify-lista spela den här låten:
Som om den kunde kommunicera med det där suget och saknaden.
Badabambam badadada badabambam dada dada
Eller: Marcus har lyckats installera Spotify på jobbet och lyssnar därmed på Johnossi samtidigt som Västkustsolen skiner in genom fönstret. Joråserrusåatt.
Nummer åtta
5263 Yamha FX Cruiser FSO vattenskotrar (som marknadsförs som maximal lyx - maximal prestanda. Eller Cristiano Ronaldo (som marknadsförs med hårgelé och hundvalpsögon)
Nummer sju
50 000 Macbook Pro 15 tumsdatorer. Eller Cristiano Ronaldo.
Nummer sex
166 667 timmars striptease av en manlig strippa*. Eller Cristiano Ronaldo. (som man alltså köper som fotbollsspelare och inte strippa)
*fråga mig inte hur jag vet det.
"Å andra sidan har jag en bra höger"
One strike and youre out
Heja Björklund. Nu ska det inte gå att läsa upp betyg längre. Hurra.
För det vet väl alla att man bara får en chans - sen är man körd för all framtid. Det är den typen av människosyn vi vill förmedla. Vi här i det borgerligt blåa Sverige.
Nummer fem
16 667 kompletta hälsopaket för katastrofer som innehåller medicin och medicinsk utrustning så att det räcker till en befolkning på 10 000 personer i tre månader*. Eller Cristiano Ronaldo.
*enligt Unicef.
Nummer fyra
3804 nya Volvo S80. Eller Cristiano Ronaldo
Värd sin vikt i Cristianos?
Nummer tre
40 000 000 kilo gurka eller Cristiano Ronaldo.
(Om gurkan kostar 25 kronor kilot, tydligen varierar priset på gurka ganska rejält)
Nummer två
2 857 143 stycken 70 cl flaskor Absolut 100. Eller Cristiano Ronaldo
Dagens helgchock
Arbetsdagen(veckan) slut. 27 sidor idag, väldigt nöjd, även om det inte är mycket jobb med varje sida så är det sjukt pilligt.
Nu behöver jag varva ner lite. Och det gör man ju bäst med lite musik:
Lika som bär? (Expressen gör bort sig igen)
Visst var det Expressen som hade svårt att se vem som faktiskt var Vanja Lundby Wedin?
De har svårt att hålla reda på gubbarna också.
Florentino Perez är mannen som grävt med slagborr i pengapungen och betalat 1 miljard för Cristiano Ronaldo.
Manuel Pellegrini är mannen som ska flytta konerna så att Cristiano kan träna frisparkar.
Expressen (eller rättare sagt editionen GT som jag läst) har en stor grej om Ronaldo-affären idag. Och självklart är Penga-Perez på bild.
Eller?
I grå kostym står nämligen den här mannen:
som heter Manuel Pellegrini - och är ny tränare i Madrid-klubben.
Lyser med sin frånvaro gör Penga-Perez. Som ser ut så här:
Han ska vi också ha. Och han. Och han. Och han. Inte han, men han. Och han... säger Perez
Nummer ett
Handlingsbloggen presenterar här, i helt icke-unik anda, 100 saker/prylar/ting/grejer som vi hellre hade köpt än Cristiano Ronaldo om vi haft en miljard kronor.
Först ut:
6 666 666,7 kilo naturgodis.
"Hoppas han slutar så att du kan vara kvar"
Så sa städerskan när hon fick reda på att jag bara var sommarjobbare. Kändes bra.
Dagens reklaminslag
Nedskärningar i Bregott-fabriken:
Helomvändning!
Bloggen har fått klagomål! Två stycken!
Självklart lyssnar vi på våra läsare och utlovar genast både kragryckning och bättring.
Bara idag så var jag faktiskt ute å vandrade med fotograf-Maria på lunchen.
I en affär hittade jag en rolig bok. Den hette: Får man skratta åt det här?
Och innehöll små bilder och texter om saker som man inte får skratta åt. Egentligen.
Som en person som blir "grundligt" undersökt av tullen, och med lagens långa arm i arslet säger: Sluta inte.
Jag skrattade högt.
Sen bläddrade jag och såg ett par i en säng: Hade jag vetat att du var så dålig i sängen hade jag aldrig gift mig med dig.
Jag skrattade högt. Igen.
It´s funny cause it´s true.
... and on that bombshell ska jag lämna bibblan innan tanterna med färgade bågar får för sig att visitera både mig och min dator.
Självklart lyssnar vi på våra läsare och utlovar genast både kragryckning och bättring.
Bara idag så var jag faktiskt ute å vandrade med fotograf-Maria på lunchen.
I en affär hittade jag en rolig bok. Den hette: Får man skratta åt det här?
Och innehöll små bilder och texter om saker som man inte får skratta åt. Egentligen.
Som en person som blir "grundligt" undersökt av tullen, och med lagens långa arm i arslet säger: Sluta inte.
Jag skrattade högt.
Sen bläddrade jag och såg ett par i en säng: Hade jag vetat att du var så dålig i sängen hade jag aldrig gift mig med dig.
Jag skrattade högt. Igen.
It´s funny cause it´s true.
... and on that bombshell ska jag lämna bibblan innan tanterna med färgade bågar får för sig att visitera både mig och min dator.
Repeat
Eftersom jag var klart med dagens jobb vid kvart över tio (typ) har jag ägnat tid åt att läsa igenom vad jag skrev när min blogg hette cowabunga.
Ojojoj.
Vi snackar tidiga inlägg. Vi snackar saker som jag glömt och trängt undan.
Vi snackar sommaren 2006. Strax innan midsommar. Då allt var så bra. Så annorlunda. Då solen sken och vi tog en cykeltur. Det är märkligt hur saker förändras. Och jag läser andra inlägg. Som låter som jag skrev dem igår.
Hemsk insikt.
Är jag en trasig skiva? Går jag på repeat?
Är jag bara en klagande, fotbollsnördande blygis som mest deppar hela tiden?
Och jag kikar på sommaren 2007. Och inser att allt var bra. Så annorlunda då. Då solen sken och vi tog ett bad. Och förra sommaren också. Samma visa. Jag kan inte komma ihåg när solen sken sist. På riktigt sken, på det sättet som den gör när man andas in, känna värmen och le med hela kroppen.
Och jag skrev så fint och finurligt, och fick kommentarer från så många som var så roliga och kloka. Nu klagar jag bara och skriver så tråkigt och kommentarerna är lika många som Lars Lagerbäcks slutspelspokaler.
Suck.
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Är en film (som lånat sin titel från en dikt) som jag kommer ihåg som en bra film.
Så när TV4 Film igår visade den, utan reklamavbrott, slog jag mig ner framför projektorn.
Och pang.
Så kommer minnet tillbaka av vad den egentligen handlar om.
Och jag är visserligen blödig och lättgråten när det gäller film, men den här rullen klämmer fan fram tårar ur en sten.
Så jag gråter.
Och jag tittar.
Och jag tänker att fy fan vad strålande smärtsamt träffande de har fått till det.
Så fick man lite gråtterapi på tisdagskvällen.
... and on that bombshell så förväntar jag mig inget mindre än 5-0 ikväll. Tokövertag på alla plan och minst tre mål av Zlatan.
Helgen i tio ord
Danskjävlar.
Piratjävlar.
Moderatjävlar.
Världensämstamänniskaanklagelser.
Bakfylla.
Nyfrilla.
Ölumgänge.
Nakenträdklippning.
Kongokim.
Matlagningsomenhelhusmoriallafallensomanvänderhalvrabrikat.
På västkusten mycket nytt
Och om jag inte hade varit så hungrig och så trött på kidsens hiphopmusik som brölar i ett hörn av bibblans lokaler dit jag flytt för att kunna kontakta omvärlden så hade det här inlägget blivit något mer än inlägget med världens längsta inledande mening.
Kortfattat:
Allt bra.
Har gått bra.
Vackert väder.
Lagat egen mat.
Intresseklubben antecknar.
Trevligt folk.
Vacker stad.
Helt sanslöst frustrerad över tempot som min "företrädare" jobbar i.
Får bita mig i läppen för att inte skrika.
Muttrar inombords över hur en människa kan vara så selektivt petig. Hur kan det vara viktigt-med-hot-om-dödsstraff att komma ihåg och flytta en helsida tv-tablå en punkt uppåt men rycka-på-axlarna-sak-samma att glömma ta bort den knallröda vinjetten högst upp på sidan?
Och intresseklubben fortsätter anteckna.
Nu ska jag ut å springa en runda, eller slå på boxningssäcken på logen. Eller sätta mig på balkongen med ett sexpack folle.
... and on that bombshell ska jag imorgon göra hela fyra tv-sidor. På en hel dag.
Kortfattat:
Allt bra.
Har gått bra.
Vackert väder.
Lagat egen mat.
Intresseklubben antecknar.
Trevligt folk.
Vacker stad.
Helt sanslöst frustrerad över tempot som min "företrädare" jobbar i.
Får bita mig i läppen för att inte skrika.
Muttrar inombords över hur en människa kan vara så selektivt petig. Hur kan det vara viktigt-med-hot-om-dödsstraff att komma ihåg och flytta en helsida tv-tablå en punkt uppåt men rycka-på-axlarna-sak-samma att glömma ta bort den knallröda vinjetten högst upp på sidan?
Och intresseklubben fortsätter anteckna.
Nu ska jag ut å springa en runda, eller slå på boxningssäcken på logen. Eller sätta mig på balkongen med ett sexpack folle.
... and on that bombshell ska jag imorgon göra hela fyra tv-sidor. På en hel dag.
Go West, young man, and grow up with the country
Har haft ett par händelserika dagar väst om Stockholm. Nu, efter att ha mellanlandat i Småland och packat, drar jag till västkusten där det inom ett par dagar vankas sommarjobb.
Ännu inte fixat något internet dit, känns märkligt bra.
Dagens (årets?) mål:
Det är ju inte bara sättet han gör det på, det är också det faktum att det är tio minuter kvar av hela säsongen, att det är oavgjort i matchen, och sen är det ju sättet han gör det på också. Grande Ibra.
Ännu inte fixat något internet dit, känns märkligt bra.
Dagens (årets?) mål:
Det är ju inte bara sättet han gör det på, det är också det faktum att det är tio minuter kvar av hela säsongen, att det är oavgjort i matchen, och sen är det ju sättet han gör det på också. Grande Ibra.
