Handling

För alla er därute som går och funderar på vilken tv-spelskonsol ni ska köpa:

Har förmodligen sagt det innan. Men det tål att sägas igen. Nour El-Refais sommarprat är så jävla bra. Och det bästa är uttalet. Den där skånskan. Den är så vacker. På riktigt.

Har varit sjuk ett par dagar. Bättre nu. Lyssnat på Winnerbäck en del. Fastnat för vissa fraser i "Jag fattar ingenting" och "Tätort på en slätt" och "Faller" och ... ja, i stort sett fraser från alla låtar.

Men "Nästan perfekt" är den låt jag vill vara just nu.
Eller inte egentligen kanske. Jag försöker bara skriva något, bra och viktigt, och fint och vackert så att någon vill ligga med mig någon gång. Som alla andra som bloggar alltså.
Eller inte egentligen kanske. Jag försöker bara inte klaga så jävla mycket - för jag är rätt trött på att aldrig vara tilfredställd.
Eller inte egentligen kanske. Jag försöker bara fånga den där känslan som känns allt mindre frekvent och flyktig. Av ett ögonblick, en plats, en person och ett sammanhang som är värt att hålla kvar vid, kämpa för, slå ner i marken och bygga bo vid.

... and on that bombshell ska jag tagga folk på Facebook och drömma om Japanresan jag ska göra i höst.

Som sagt. Nästan perfekt.

Jag har gått å blivit sjuk. Kanske är det grisflunsan. Kanske inte. Oavsett vilket tänker jag bli frisk snart å börja njuta av varje stund av livet. För det lärde jag mig av Adam Sandler när jag såg Click igår. Så det så.

... and on that bombshell ska jag nog köpa tv-spel idag. Eller en bok. Eller en film. Eller vad fan som helst.

Tiden räcker inte till. Det är inget unikt med det. Den har aldrig gjort, och kommer förmodligen aldrig att göra det heller. Men jag tycker att det är allt jobbigare. 

Idag har jag spikat spik i en gammal ladugård. Vi ska lägga golv över "hästaspiltan" och det måste "vattras" så att det blir jämnt och fint.
Jag vill gärna tro att jag är snickare i ett annat liv. Eller i detta om jag valt lite annorlunda.
Det finns något rogivande i att kraftfullt misshandla in en bit stål i en träbit så den fastnar i en annan träbit. Och så blir det ju så fint när det blir målat.

Kan vara doften av sågspån som gör mig hög också. Inte vet jag.

Igår förlorade jag i minigolf för femtonde gången sen jag föddes. Vilket säkerligen är tre fler än de gångerna jag spelat. Brorsan däremot är en jävel på koncentration, även om han fick se sig slagen av Malin som (fuskade) till sig segern vid banan i Halmstad.

Brorsan sitter för övrigt precis i detta nu och säger saker som "datajävel", "men va fan", "dog internet nu eller?!" och "fan".
Vi sitter i bilen utanför bibblan och snor trafik från öppna nätverk.

Snart ska jag ratta oss hem till stugan igen för att lägga golv. Sen lite gemensamt tv-spelande, kanske en film och sen sömn. Precis så lugnt och skönt som en del av mig lallande ler åt och precis så ospännande, osexigt och helt utan vare sig äventyr, nakna tjejer, fylla eller galenskaper som en annan del av mig desperat skrikande försöker få resten av kroppen att uppmärksamma.

... And on that bombshell önskar jag som vanligt att jag vore Skalman så att jag hade allt-i-hela-världen, förutom atlantångare och tåg, i ett skal på ryggen.

Den Alterntiva Visfestivalen får ett abrupt slut i och med att programledaren tydligen slutar sin anställning om 30 minuter. Som tur är har han redan fixat med nytt jobb om ett par dagar. Vad som kommer hända med Den Alternativa Visfestivalen är inte klart vid detta blogginläggs pressläggning.

Den Alterntiva Visfestivalen har precis gjort klart med årets värvning i vissammanhang! John Butler Trio kommer att spela! Och det kommer att ske nu! Och ni kommer att gilla det!

Dagens första samtal, där en man otrevligt och bestämt undrade, efter att jag upplyst honom om att han kommit fel: Va fan kan ni egentligen?!

Dagens tävling i Den Alternativa Visfestivalen är tyvärr inställd på grund av upptäckten av Flash-baserade spel på nätet.

... önskelåt kommer, efter mail från Anonym här:

Var de orden jag fick höra efter att ha gjort ledarsidan. 

Växeln meddelade precis att det har varit så hårt tryck att servern överhettats. Tydligen kommer det in flera hundratals mail från en B. Kaghan som vill höra "Leende guldbruna ögon". Men eftersom mailen inte når programledaren blir det istället O. Jönsson som får sin önskan beviljad efter att, via röksignaler, ha önskat "den enda låt en äkta skåning kan vilja höra så här en tidig eftermiddag i början av juli".

Mailen fullkomligt väller in till Den Alternativa Visfestivalen. Förfrågningarna om vad programledaren har på sig är visserligen charmiga men börjar bli lite enformiga (han är såklart naken). Följande så kan vi berätta att önskningarna om att få höra Tomas Ledin besvaras med ett rungande hånskratt. Däremot ska M. Sundelius få höra sin "favoritlåt som betyder mycket för mig för jag pussade min första pojke till den här låten":

Stora nyheter!

Det är visfestival utanför fönstret. Vilket innebär väldigt spridda applådskurar (mer som duggregn) och en faslig massa halvstämda gitarrer och dragspel. Och sångare som, utan ironi i rösten, säger saker som "take it away Göran!" när det vankas dragspelssolo. 

Är jag klar med sidorna?