Västkustromantik

Idag har jag spikat spik i en gammal ladugård. Vi ska lägga golv över "hästaspiltan" och det måste "vattras" så att det blir jämnt och fint.
Jag vill gärna tro att jag är snickare i ett annat liv. Eller i detta om jag valt lite annorlunda.
Det finns något rogivande i att kraftfullt misshandla in en bit stål i en träbit så den fastnar i en annan träbit. Och så blir det ju så fint när det blir målat.

Kan vara doften av sågspån som gör mig hög också. Inte vet jag.

Igår förlorade jag i minigolf för femtonde gången sen jag föddes. Vilket säkerligen är tre fler än de gångerna jag spelat. Brorsan däremot är en jävel på koncentration, även om han fick se sig slagen av Malin som (fuskade) till sig segern vid banan i Halmstad.

Brorsan sitter för övrigt precis i detta nu och säger saker som "datajävel", "men va fan", "dog internet nu eller?!" och "fan".
Vi sitter i bilen utanför bibblan och snor trafik från öppna nätverk.

Snart ska jag ratta oss hem till stugan igen för att lägga golv. Sen lite gemensamt tv-spelande, kanske en film och sen sömn. Precis så lugnt och skönt som en del av mig lallande ler åt och precis så ospännande, osexigt och helt utan vare sig äventyr, nakna tjejer, fylla eller galenskaper som en annan del av mig desperat skrikande försöker få resten av kroppen att uppmärksamma.

... And on that bombshell önskar jag som vanligt att jag vore Skalman så att jag hade allt-i-hela-världen, förutom atlantångare och tåg, i ett skal på ryggen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0