You cannot perform this action i bakgrunden

nu när jag har internet som inte sitter i ett usbmodem längre så kan jag uppdatera saker. typ spelsaker. typ sånt som jag behöver göra för det jobb jag gör. typ.

överanvändningen av typ beror på att jag tror det drar ner seriositeten i inlägget något, plus att jag är rätt kolaseg i pallet.

i alla fall.
internet plus spelkonsoler är lika med uppdateringar är lika med en förbannad massa väntan.

ploppade i Little Big Planet för snart en halvtimme sen, tänkte ladda ner Watchmenkostymerna, men spelet ville bara uppdatera sig först.

ok tänkte jag. kan väl inte ta så lång tid.

jomentjenare.

går å sover så länge, säg till när du är klar spelet.

Checklista för ett nytt liv

flyttar ju om några dar. Börjar så smått att planera. Och funderar på vad man ska ha med sig till Halmstad, vad är det för liv jag ska leva, vilka slags bopålar ska jag slå ner?

För även om det låter lätt överdrivet så startar man ju faktiskt om på nytt, och bygger upp. Ny stad. Ny lägenhet. Nytt liv.

Att sen staden och människorna är provsmakade sen tidigare hör ju liksom inte hit. Det är ändå samma känsla. En lätt ovisshet någonstans bakom höger öra, som inte skakas på plats om man ruskar på sig. Hur mycket jag än ogillar sanningen så är ju prylarna man tar med sig till ett nytt ställe på väldigt många sätt inte bara en reflektion av den man är utan också av den man försöker vara och kommer att bli. Den som flyttar och tar med sig träningskläder börjar förmodligen träna, den som tar med sig ritblocket sätter sig förmodligen ner och kluddar, och den som tar med sig ett gäng filmer ser förmodligen på minst tre.

Och här kära barn, ska ni få höra en hemlighet. Den som tar med sig allt det där, och ganska mycket till, han sitter mest och är, oförmögen att ta tag i något för det finns så mycket som pockar på hans uppmärksamhet.
Lite har jag lärt mig i alla fall.

Så den här gången blir det inga mängder, inga överfulla hyllor, inga undanskuffade prylar och överbelamrade bord.
Ett lätt liv, ett ledigt liv, ett överskådligt liv.

Lite kläder, några ritblock, och ett par laddare av elektriskt slag. Kanske fåtöljen, den sköna, som köptes för 50 spänn på hittehjälpen.

Sen kör vi. Ny möjligheter, nya äventyr, nya utsikter.

Inventering

Marcus är tyvärr stängd idag pga inventering.


....

just nu håller han på att inventera garderoben.
Han hittar:
23 par strumpor
17 skjortor
9 munktröjor
1 hockeytröja
10 linnen
3 tjocktröjor
2 jacktröjor
23 t-shirts
13 långtröjor
8 byxor
4 shorts
3 badshorts
14 sjalar
40 kalsonger
1 långkalsong

... och en halv armé av armband och smycken.

hans mamma kommenterade det hela med "du har ju mer kläder än en tjej".

Två utnämningar

Up är det bästa Pixar gjort, och en av de bästa filmerna jag sett på länge.

Johnny Cashs version av Hurt (med tillhörande video) kan vara den bästa låten någonsin.

Marcus har många spel

46 NDS-spel på hyllor,
55 PC-spel i lådor,
68 PSP-spel i travar på golvet,
70 WII-spel i kylskåpet,
73 PS2-spel
i sängen,
86 PS3-spel i skafferiet
och
122 X360-spel som alla ser ut att ligga i en tunna.

En sån dag 2

Igår jobb. Idag lägenhet.

Haha, fan vilken tur jag har. Kollade på Blocket i morse (nåja klockan var väl runt 12) och hittade ett par intressanta saker. Mailade den första. Smsade den andra. Fick svar på smset.

Ringde efter 15.
Kollade vid 19.30.
Mysig vindsetta, möblerad och med allt man (jag) behöver.

Skrev kontrakt och hörde orden. "Du ska inte oroa dig, den är din"

Skakade hand på det.

Hahahaha.

Vilken tursam och lycklig kille jag är.

Igår jobb. Idag lägenhet. Imorgon kärlek?

... and on that bombshell så ska jag sova och bota huvudvärken nu. Tror hjärnan haft svårt att hänga med.

En sån dag

Som Ole i Pistvakt skulle sagt.
Sällan har väl en försoven dag inneburit så mycket känslostormar från upp till ner, från gott till ont och tillbaka igen.

Och på vilken ruta står man när man drar täcket över sig om sisådär tio minuter?

På en rätt bra en. På många sätt en väldigt, väldigt bra en.

Tacksamhet är fan en av de finaste känslorna som finns.

... and on that bombshell så är dagens Spotifyframslumpade "låt som måste betyda något" Rock the Night (Hellsongs version)

Ofrivillig vakenhet

Idag hade jag tänkt sova ut. Jag hade dragit ner rullgardinen. Jag hade inte ställt alarmet på mobilen. Jag hade dragit täcket tätt runt kroppen.
Vad jag inte hade räknat med var att mössen hade helt andra planer. De började, som möss brukar?, gnaga i väggarna vid 06.40. Paranoid och mesig som jag är vaknade jag direkt och beväpnade mig med ett paraply. Efter ett tiotals minuter modigt bankande i väggen och strategiskt placerade fötter i flyktläge ifall det skulle hoppa fram en luden liten rackare så insåg jag att mössen inte var här, i rummet. Inte bakom whiteboardtavlorna som det lät. De var i andra rummet, eller i väggen. Så vad gör Marcus då? Vad GÖR Marcus då?

Han fortsätter bankar lite macho i väggen och tar sedan fram det hemliga vapnet, tändsticksasken. Tuff som en kobra drar han fram och eldar på, inbillar sig att om han klämmer in ett par rykande, inte brinnande, tändstickor i den av möss sedan länge uppskavda dörrspringan så kommer det fungera som en alldeles utmärkt avskräckande faktor.

Vad jag inte räknat med vi det här laget, och jag skyller helt på att det är så tidigt att solen inte ens gått upp, är att det sitter en brandvarnare precis innanför dörren här till sovrummet. Brandvarnaren var inte heller vaken. Förrän nu. Triggad av mitt pyrande försvarsarbete tjuter den in morgonen för både man och möss att höra.

En kort sekund tror jag att jag har lyckats klämma in tändstickan precis i den sekund som en muterad megamus stuckit in nosen och att tjutet som viner genom rummet är dennas svedda vrål av smärta.

Sen inser jag att jag bara spelat för mycket tv-spel, att möss väldigt sällan är varken muterade eller mega. Att de bara gnager i väggarna för att det är sådan som möss gjort, i alla tider. Sedan vi människor flyttade ut ur grottorna. Efter att ha försökt få detta att låta som en betryggande tanke i säkert tre minuter överger jag den för en annan.

Jag har bestämt mig att mössen är ett samvetsmässigt alarm. Ett sätt för mitt huvud att säga "gör nu vad du lovat dig själv karslok, annars skickar jag mössen på dig att gnaga sönder ditt förstånd"

Det låter säkert galet, och hade det inte varit för att det varit just mitt huvud som kommit på det hade jag inte trott på det för fem öre. Men nu har jag suttit här och skrivit, utan något annat krafsande än fingrarna mot tangenterna, i säkert sju minuter.

Så jag ser det som en seger. Man - möss 1-0.

... and on that bombshell så kan det lika gärna vara Freddie Mercurys skrålande som skrämmer bort samvetsmössen. "Gallileo, Gallileo!!"

Snooza

Nu ska jag göra något av det skönaste som finns.
Jag har vaknat, en regnig måndagmorgon i oktober, kört iväg brorsan till tåget och sedan ätit frukost.
Och nu. Ja nu ska jag somna om.

... and on that bombshell så har jag spelat mer tv-spel de senaste två dagarna än vad jag gjort det senaste halvåret. Känns det som. Att recensera på riktigt, från start till mål, är roligt på sina håll. Men pengamässigt so not worth it.

Varför är det ett frågetecken i din röst?

Ok. Videon är gräslig. (gräsligt spel) men låten är grejen. Texten i första hand.
(Så här är det när man är hemma i småland)


Hello darkness my old friend

Kom nyss hem från mitt sista nattpass på tidningen.
Märklig känsla.

Att lämna något. Men ändå veta att man kommer tillbaka. Inte för att det finns något kontrakt som säger det.
Utan för att man bara vet det.

Lämnade kvar lite kaksmulor och ett par röda ord.

... and on that bombshell 'neath the halo of a street lamp, I turn my collar to the cold and damp. When my eyes were stabbed by the flash of a neon light, that split the night.
And touched the sound of silence.

So we don´t get seperated

dagens framslumpade (vald låt inom fem tryck på blanda) låt är No Doubts Running.

Eftersom videon inte kan "inbäddas" får ni nöja er med länken.

http://www.youtube.com/watch?v=TcaF1gfd14Q

har glömt hur man snygglänkar.


... and on that bombshell som Top Gear:

Up on the list

Det här är så dumt att jag måste göra det.

Två saker att lägga till på livets to do list:






nämnde jag att jag är höjdrädd?

Hårdare, bättre, snabbare, starkare

ok, jag är säkert två år sen med den här. men titta. den är ju värd att se igen. och igen. och igen.

catchy.


I väntan på smällen

har varit vaken för länge. kört för mycket bil och sovit för lite. känner mig utsmetad. dragen i hörnen. väntar bara på att jag ska fatta att det inte funkar att hålla på så här i längden. känner hur en lång harang av negativitet är på gång.


trycker ner den. skiter ut den. börjar om.



Bury my shell at wounded knee

Liten resa - sverigetrippen, fortsätter! Idag har jag i arla morgonstund, har inte varit uppe så tidigit sen den julen jag blev medsläpad och svimmade på julottan, vaknat i samma säng som storebror.

detta machomirakel skedde i linköping. en stad jag bara lyckas passera igenom mest för jämnan. men som säkert är trevlig. ni få förresten ursäkta stavnignen och missbruket av stor och liten Bokstav, det är förbannat kallt i bilen och mina dyrvantar från MQ täcker bara upp till andra fingerleden.
I alla fall. Igår var det dagen efter göteborgsuteserveringen före, så det blev en lugn kväll, himla skön å trevlig på alla sätt. åt mat, köpte naturgodis, hämtade tvätt, slängde kalsonger på golvet och spelade gamla klassiker som Pocky & Rocky, Sunset Riders och Teenage Mutant Ninja Turtles Heroes In Time - varifrån det odödliga bannamnet som titulerar inlägget kommer.

Det blev sängen ganska tidigt. Efter att jag bombat sönder mig själv i Bomberman i en kvart. Storebror är snart lärare och lärare börjar tidigt.

själv ska jag lämna den där bron utanför Nyköping och ta mig in till Huvfudstaden nu tänkte jag.
Där kanske jag får tillräckligt med värme i kroppen för att köra lite bildbevis.

... and on that bombshell så fick jag igår ett mail, om ett par drömmar, resmål och sånt. Som om jag skrivit det till mig själv. Men det hade jag inte - det var det som var det fina.

Liten resa del ett

Första anhalt på en knapp veckas "hej nu ska jag hälsa på mina vänner"-resa är Göteborg.

Bra stad. Bra folk. Bra uteställe. Bra mat. Bra öl. Bra tv-spel. Bra soffa.

Jävligt bra helt enkelt. Tyvärr hanns inte alla vänner med, men det är sådant man får räkna med i Göteborg. Här har man det trevligt, och då blir det så.

Göteborg får FYRA SOLAR!


Stearinljus

Någon har skrapat i spillet. Ritat sitt märke i det som runnit utanför. Etsat in sitt namn i resterna av stearinljusen.

Någon som var med när lågan tändes, fick den att fladdra i vinden, höll den levande i dammet och hade jag inte varit så trött så skulle jag fortsatt med ordbajseriet, men jag är trött och nu ska jag sova för imorrn tänker jag åka till Gbg och därmed påbörja en liten Sverige-turné.

... and on that bombshell funderar jag på att försöka få till lite ligga i helgen. Vad ger ni mig för odds?

Något som Ledin aldrig skulle sjunga

Och jag undrar är han bättre än mig?

Jag ser att du ler igen. Det där skrattet som lyste upp natten. Och jag tror att du studsar igen, på dansgolvet och i hallen.

Och jag undrar är han bättre än mig? Plockade han ner murar som jag inte såg eller bara sprängde han dem alla? Och jag är glad för din skull kära vän, men i mitt huvud börjar tavlorna med våra minnen att falla.

Och jag undrar är han bättre än mig? Håller han dig varm när det blåser? Får han veta dina hemligheter och visar du honom dina neuroser? Smeker han undan din lugg och får du låna hans vantar? Är hans vardag en du vill dela? Är hans drömmar sådana som du vill uppfylla.

Och jag undrar. Är han bättre än mig?

Future memories

Har precis uppdaterat mig på vad Wobert har sysslat med i Japan so far via hans blogg och väldigt roliga videos. Och herrejävlar vad sugen jag blir att hälsa på. Och så många minnen som bara bubblar upp från vår roadtrip till USA.

alltså fatta.

oavsett hur allting är nu.

så var vi faktiskt där.

vi gjorde det verkligen.

Kill Devil Hills. Key West. New Orleans. Fucking Amish. Hahahaha. Vi var verkligen där!



och nu har jag bestämt mig. Jag ska hälsa på Wobert. I Japan. Så att jag om två år kan sitta här igen. Och säga samma sak.


alltså fatta.

oavsett hur allting är nu.

så var vi faktiskt där.

vi gjorde det verkligen.

The internet super highway generation

Blä. Här har man gått och varit internetlös en tid. Saknat en fast uppkoppling mot allt det stora och fantastiska här i hemmet. Och så tänker man: Om jag bara kunde fixa lite uppkoppling hej hopp vad saker jag skulle få gjort.

Jomentjena. Nu har jag haft internet i nära tre timmar och vad har jag gjort? Facebookat, sportbladat, bloggkollat, spotifyat, youtubat, slösurfat och nu bloggbloggat alltså.

Var det verkligen det här som jag saknade? 

UPDATE: nej det var det inte. Så nu har jag satt mig och mailat speljobb. Öppnat en flik där jag skrev in resa.se, en annan där jag skrev resa.nu och en tredje där jag mailar Robert i Japan.

Spotify sjunger nothin gonna stop me but divine intervention...

RSS 2.0