Handling

Jag tror att det har att göra med att jag blivit allt mer medveten om att jag blir äldre, och därmed har allt mindre tid att tillgå.

Jag är mer bakfull än jag brukar vara.

Jag kräver mer sömn för att fungera.

Jag tappar ord som jag tidigare både kunde stava och uttala.

Och nej, det är inte speciellt synd om mig ändå. För jag har jobb och familj och tak över huvudet. Och däremellan lyckas jag faktiskt klämma in en hel del fantastiska vänner och en del fotboll. För jag gillar mina vänner, och jag gillar min fotboll. 

Men just idag, idag då jag jobbat på en söndag, ätit för mycket sötsaker, misslyckats med att vara kreativ för femtonde gången i ordningen, och fått reda på att mitt ex har ny kärlek  – just idag känns det extra jobbigt att tiden ska rinna som sanden mellan fingrarna. Försök hur man vill att täppa till flödet, det slutar bara med att man öppnar någon annan del av näven och ännu mer sand rinner ut. 

Relax, learn to enjoy losing. Som Thompson sa, eller skulle ha sagt. 

Stavas det loosing förresten?

Jag vet inte längre, det där med ordförrådet.

Jag tror att det jobbiga med tidens gång är att man ser möjligheter passera förbi. Och att man innerst inne vet att det var sista gången som man fick chansen.

För när allt kommer omkring, spelar det någon roll om du fick 334 449 poäng i det 317 försöket att spela Snake på mobilen? (Man spelar nog inte Snake på mobilen - men man gjorde det förr, när jag var ung)

Eller spelar det någon roll att du faktiskt sa och gjorde det du ville och kände?

Just det.

Så därför tänker jag skriva såhär, så att det finns någonstans, ifall vi nu alla dör i den där jävla flunsan som folk påminner mig om hela tiden.

Jag tror att livet är som en fotbollsmatch. Och jag tror inte att det spelar någon roll att många ogillar fotboll eller helt enkelt inte fattar spelet. Det är det som är grejen. Du får en chans, kastas in i matchen på en kanske ovan eller till och med märklig position. Men sen får du bollen. Och då är det upp till dig. Att dribbla själv, finta och trixa för allt vad du är värd. Eller passa den vidare och hoppas att den kommer tillbaka. Att du på egen hand kan göra något märkvärdigt, ett avtryck i matchen. Eller en gemensam insats mot till synes oövervinnerliga odds. Jag tror att det går att se livet som fotboll på väldigt många plan, och jag är övertygad om att en av de viktigaste frågorna är: När din tur med bollen är slut, vad gör du då?

Passar bakåt? Framåt? Eller chansar du på ett skott - som kanske kan göra ett rejält avtryck när slutsignalen ljuder.

... and on that bombshell så började min iPod spela "Worlds greatest" när jag satte på den på shuffle. Fy fan vilket budskap från ovan.