They don´t really care about us

Det är väl läge att nämna något om det stora också, även om det inte är (och kommer förmodligen numera heller aldrig bli) en heltäckande bild där alla fakta om allt som var så omskrivet verkligen kommer fram. 

Personligen har jag aldrig haft någon speciellt intensiv relation till Michael Jacksons musik. Jag är några år för ung för att ha vuxit upp under den största hypen. Jag gillar klassikerna - och de är ju rätt många. Däremot kan jag inte säga att jag blivit speciellt berörd av någon låt. 
Förutom en. 

Jag satt hemma på pojkrummet för en herrans massa år sedan. Jag kände mig ensam, töntig, ful och utstött. Och där var "The King of Pop" på tv. Han dansade, skuttade och sjöng på bakgatorna i Rio. Och han sjöng om orättvisor. Om hur det var att vara utstött, pekad och spottad på. Jag gillade det direkt. Och eftersom jag vill tro på godheten så väljer jag att tro på den bilden. På en man som var lika genialisk i sitt musikskapande som han var oförstådd i sina handlingar. 

(Rio-videon finns på YouTube men går inte att klistra in i blogginlägget)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0