Handling

Och det i sig är en märklig sak. För Lovisa och Karl viskade sällan i varandras öron. Deras äktenskap var ett utan kärlek och med många i smyg påsatta hovdamer med mycket smalare och mer sminkade kinder än Lovisas. Lovisa, som var en rund och jordnära kvinna, satte inte på så många hovdamer. Hon satte mest i sig hovdamernas mat, deras desserter och frukostbaguetter. Karl däremot, som var en skäggig karlakarl satte på hovdamer till höger och vänster, ibland så många som fyra samtidigt i vad han gillade att kalla "Konungens konststudier". Karl var dock lika frikostig med sin kärlek som Lovisa var med matintaget och regenten underhöll sig även med en och annan råbarkad skogshuggare under sina turer till "badhuset i Aachen". 

Så det var i sanning en märklig sak att Lovisas valkar nu snuddade den skäggige äkta makens arm, men det är också sant att det som hennes mun försiktigt yttrade den natten är det riktigt märkliga. 

Och det hon sa var detta: "Vår framtid är nu bestämd. Jag har sett vårt öde och tillika vår undergång. Jag har hört hans namn. Han som kommer att förgifta oss alla. Och hans namn är Tomas Ledin. Och han skall vara överallt. Han skall vara i våra tv-apparater och i våra radiomaskiner, och han skall finnas på stadens gator och på dess offentliga toaletter. Och han skall vara i våra samlingslokaler, och i våra värdshus och i våra butiker och hans anlete skall avbildas i trycksaker över hela vårat avlånga land. Sannerligen säger jag dig min skäggige make att han skall till och med vara i ditt Spotify-konto. Detta öde har jag nu sett och förkunnat varvid det är lika oundvikligt som att dina utslag från badhuset beror på en österrikisk skogshuggare och inte att det var lite för varmt i vattnet som du försökte hävda medan Hovdam Petronella trillade ur din säng i morse." 

* följande inslag sponsras av Tomas Ledins nya skiva 500 dagar om året som är "det bäst och mest unika som Tomas gjort på flera år."