Handling

Jag trodde alltid att livet var sådant som hände andra. Att när det väl var dags för mig att förstå vad allting handlande om, att bli vuxen och ta ansvar, få insikt och bli rofylld, så skulle livet stå där med en stor lättbegriplig skylt som förklarade allt.
Ta den här vägen. Gör så här så blir det bra. Det här är vad du vill. Det här är vad du ska känna, vara, uppleva.
Naivt, jag vet. Men jag trodde verkligen på det.

Jag inser nu att det där aldrig kommer hända.
Och det riktigt ironiska är att det väl just är det som räknas som att bli vuxen...

Så hej världen, hur mår du? Jag förstår nu att jag inte kommer hinna göra allt. Jag kommer inte hinna se alla länder, vara både astronaut och superhjälte, få elva ungar och träna dem till att bli det bästa mest oslagbara fotbollslaget någonsin, samt att ligga med en vacker tjej från alla världens länder samtidigt som jag spelar in den i efterhand eposförklarade produktionen "Fuck the world".

Men det är lugnt faktiskt. Jag behöver inte längre tonårsprotesteten i mitt bröst och revolutionstanken i bakhuvet för att funka och känna mig delaktigt och glad i tillvaron.

Det ska nog ordna sig det här med. Det gör det alltid.