Handling

Du kämpade alltid, var envis som ingen annan och gav aldrig upp. Du vaknade alltid först. Precis efter solen och strax innan tuppen, gröten stod alltid och puttrade oavsett hur tidigt vi andra vaknade. Och du log alltid mot oss alla. Tröstade oss när vi grät, lekte med oss när vi var rastlösa och matade oss när vi var hungriga. Din energi tog aldrig slut. Men din kropp orkade inte mer.

Älskade, älskade, älskade mormor. Du dog inatt.

Älskade, älskade, älskade mormor. Jag kan inte förstå att du är borta, du har ju alltid funnits där, en fast punkt i allt, ett träd att luta sig mot oavsett hur mycket det blåser. Vart ska vi ta vägen nu? Snälla säg att det inte är sant. Att du fortfarande står där och vinkar på trappan. Att du fortfarande finns.

Älskade, älskade, älskade mormor. Vila i frid.