Handling

... och hjulen fortsätter snurra, sanden rinner i glaset och vågorna dundrar vidare.
Har, av olika anledningar, funderat på det här med faser på senaste tiden.

Det finns ju de uppenbara faserna
+ Bebis
+ Barn
+ Ungdom
+ Vuxen
+ Medelålders
+ Gammal

eller om man vill dra det till sin spets.

+ Liv
och
+ Död

men sen är det ju alla de där faserna däremellan. Körgosse, punkare, konstnär, arkitekt, äventyrare, extrapappa, fotbollscoach, ordförande i kyrkoföreningen, amatörporrskådis. Ni vet, alla de där små faserna som gör det värt att gå från punkt A till punkt B. Alla är ju heller inte så uppenbart uppenbara som att till exempel efter tre års studier bli snickare. Det är ju en ganska tydlig fas. Från student till arbetare. Ett kugghjul i ett annat.
Jag tycker om de andra faserna. De som förändras. De som man om i efterhand säger att de bara händer. En fika med någon, en cykeltur på stan, två öl för mycket. Alla dessa val som leder till andra val, som leder till konsekvenser inte bara för mig och dig utan för alla andra. Ett par tusen människor bestämde sig för att gå och titta på fotboll i Malta ikväll. Det är ett par tusen människor som inte läste Liftarens Guide till Galaxen, Det andra könet, eller Brott och Straff. Det är också ett par tusen människor som inte såg på femtonde reprisavsnittet från tredje säsongen av Seinfeld för en halvtimma sedan. Men framförallt, och kanske mest fascinerande, så är det tusentals människor som inte sökte upp, pratade med, umgicks med, skrattade med, hånglade med och älskade med tusentals andra människor. Och från dessa tusentals möten som inte ägde rum så blev resultatet aldrig tusentals barn. Speciella barn. Unika för just dessa tusentals möten.

Det är det som är så förstummande fascinerande. Att alla dessa små saker, alla dessa händelser, leder till något större. Till saker som faktiskt betyder något i efterhand. Som vi kan se tillbaka på när vi gått in i nästa fas.

Jag tycker det är en betryggande tanke att fundera över, här inunder stjärnorna.