Handling

Jag sitter och tittar på Sex and the City, sist jag gjorde det var i Sundsvall och som ett paket på posten kommer alla känslor tillbaka lite i efterhand. Som om de varit tvugna att åka längs med den ensliga vägen från det folk norrifrån kallar Sveriges Mittpunkt för att nå fram. Minnen, stunder, känslor och hela tiden den överhängande känslan av att försöka samla allt i något greppbart. Något som fungerar och som håller, som förklarar och sammanfattar utan att förlora alla nyanser.

Jag ville det då, jag vill det nu. Och så hör jag en huvudrollsinnehavare i en löjligt framgångsrik tv-serie säga:

Can you get to a future if your past is present?