För att det aldrig blir som man tänkt sig
När jag slog mig ner i Petrejus-soffan igår var jag och min vapendragare Martin P väldigt övertygade om en sak. Real skulle vinna det här - det var ju det enda de hade att spela för. Den enda lilla strimma heder och hopp kvar av en säsong som inte blev som den skulle. Men. Så gick det ju som det gick.
Den värsta förlusten i mannaminne. Utklassade och utspelade av värsta rivalen. Det finns de som säger att fotboll är en lek mellan 22 män (oftast) och en plastboll. Själv lutar jag mer åt Nobelpristagare Albert Camus ord:
– Det jag vet säkrast av allt om moral och mänsklig plikt, det lärde jag mig av fotboll.
Eller helt enkelt att det faktiskt aldrig blir som man tänkt sig. Istället för ett segerhav i vitt kom näsdukarna fram och torkade bort tårarna efter en misslyckad säsong på alla fronter.
Och jag tänker att det inte bara är på fotbollsplanen som saker och ting trillar, snubblar och famlar längs vägar som minnet stängt. Täckta av val som aldrig blev av, beslut som aldrig togs och satsningar som aldrig gjordes.
What if?
Den värsta förlusten i mannaminne. Utklassade och utspelade av värsta rivalen. Det finns de som säger att fotboll är en lek mellan 22 män (oftast) och en plastboll. Själv lutar jag mer åt Nobelpristagare Albert Camus ord:
– Det jag vet säkrast av allt om moral och mänsklig plikt, det lärde jag mig av fotboll.
Eller helt enkelt att det faktiskt aldrig blir som man tänkt sig. Istället för ett segerhav i vitt kom näsdukarna fram och torkade bort tårarna efter en misslyckad säsong på alla fronter.
Och jag tänker att det inte bara är på fotbollsplanen som saker och ting trillar, snubblar och famlar längs vägar som minnet stängt. Täckta av val som aldrig blev av, beslut som aldrig togs och satsningar som aldrig gjordes.
What if?
Kommentarer
Trackback
