En pakt med Djävulen
Har den senaste tiden inte kunnat få följande textrad ur huvudet
... och om jag kommer dit igen
har du en plats där jag kan vila
ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån...
så jag tänkte att det kanske hjälper att skriva ned den i någonslags pakt med mig själv om att den då slutar ockupera mitt huvud.
På tal om pakter.
När jag kör bil brukar jag höra låten Faust i mitt huvud. Den slår i takt med det orangea skenet från gatlyktorna och blandningen ger mig ro. Men Faust, legenden alltså, vilken grej. Ett par hundra år har visserligen gått sedan själva storyn så att säga kom till, så det är med största säkerhet en ganska förvriden Faust som jag wikipediat mig till, men ändock.
Faust gjorde ett val som gjorde många upprörda då det begav sig. Sedan dess har han förvandlats till magiker, alkemist och en raktigenom egocentrisk och girig man. Men det jag läst mig till om ursprungs-Faust är något annorlunda (vill jag tro i alla fall).
Faust var ingen rabblande, babblande dåre. Han var en lärd man, en from person, en kyrkans lärling. Och sedan vände han blad.
"... he laid the Holy Scriptures behind the door and under the bench, refused to be called doctor of Theology, but preferred to be styled doctor of Medicine..."
Kyrkan, som den sanna institution av godhet den är, tog såklart det här sökandet av en icke-religiös kunskap som något ohejdat positivt och slängde ut Faust, stämplade honom som kättare och spred ryktet att han ingåt en pakt med Djävulen för att komma åt all kunskap i världen.
Heja sympati för sina medmänniskor!
... och om jag kommer dit igen
har du en plats där jag kan vila
ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån...
så jag tänkte att det kanske hjälper att skriva ned den i någonslags pakt med mig själv om att den då slutar ockupera mitt huvud.
På tal om pakter.
När jag kör bil brukar jag höra låten Faust i mitt huvud. Den slår i takt med det orangea skenet från gatlyktorna och blandningen ger mig ro. Men Faust, legenden alltså, vilken grej. Ett par hundra år har visserligen gått sedan själva storyn så att säga kom till, så det är med största säkerhet en ganska förvriden Faust som jag wikipediat mig till, men ändock.
Faust gjorde ett val som gjorde många upprörda då det begav sig. Sedan dess har han förvandlats till magiker, alkemist och en raktigenom egocentrisk och girig man. Men det jag läst mig till om ursprungs-Faust är något annorlunda (vill jag tro i alla fall).
Faust var ingen rabblande, babblande dåre. Han var en lärd man, en from person, en kyrkans lärling. Och sedan vände han blad.
"... he laid the Holy Scriptures behind the door and under the bench, refused to be called doctor of Theology, but preferred to be styled doctor of Medicine..."
Kyrkan, som den sanna institution av godhet den är, tog såklart det här sökandet av en icke-religiös kunskap som något ohejdat positivt och slängde ut Faust, stämplade honom som kättare och spred ryktet att han ingåt en pakt med Djävulen för att komma åt all kunskap i världen.
Heja sympati för sina medmänniskor!
Kommentarer
Trackback
