Väntar på något
Eftersom jag sitter i bilen utanför bibblan och snor "apple network 276 gf 34" och svettas av värmen, solen, molnen, huvudvärken och att Itunes-uppdateringen inte verkar vilja funka så fnular jag runt lite.
Tittar fotbollssnack, kollar tv-spelssaker, undrar vad som är på tv ikväll och hur billigt man kan komma till Fiji.
Som vanligt med andra ord.
Och så försöker jag hitta en rolig bild att stämpla upp som presentationsbild på Facebook. En bra en. En som säger "nämen sikken helhyvens snubbe det där verkar vara. Så avslappnad och cool att han förmodlligen vandrar omkring i en aura av tuffhet hela tiden, en riktigt lajbans parvel helt klart." Som vanligt alltså. Och, som vanligt, kommer det sluta med att jag väljer en bild där jag har en lustig hatt på mig, eller en lustig min, eller en lustig drink. Och bilden kommer säga: Men vad fan är det där för en typ, ja alltså han verkar ju vettig och så, men varför har han valt en så lustig bild? Det måste vara nått skumt.
Och så sitter jag här och svettas, ena benet utanför rutan på bilen, för att hitta rätt anslag, rätt svar och rätt fråga. En sökande 80-talist, lika originell som Ullaredsmjukisarna som pryder hans ben.
Men igår hörde jag på Annika Norlins sommarprat. Och jag hade velat skriva "jag är lite kär i Annika Norlin" - för jag hade peppat upp mig så mycket inför lyssningen. Nu blev det inte så omskakande, hon var bra och sa bra saker visserligen. Men jag väntade mig något annat, eller något mer.
Sommar (i P1) är för övrigt det bästa jag upptäckt på radio hittills. Till och med prat som jag laddat ner i väntan på andra mer åtråvärda pratare har varit bra. Dolph Lundgren till exempel. Som pratade om sin uppväxt, sin drivkraft, och sin pappa. Pappa som misshandlade honom. Som dog ensam. Och Dolph som sa: "jag älskar dig pappa".
Då fällde jag en tår också.
Nu har jag börjat babbla igen. Stoppa mig för fan bloggboken. Det här blir ju inte sammanhängade för fem öre. Ge mig något att göra, att underhålla mig med, att kämpa för, att pyssla med, att vänta på.
... och en liten röst säger, har du inte redan det?
....
så jag sätter på Spotify, och tror som vanligt att Svaret ska komma inom de nästa tio låtarna. Och Dave Grohl sjunger Learn to Fly. Det är bra. Riktigt bra.
Tittar fotbollssnack, kollar tv-spelssaker, undrar vad som är på tv ikväll och hur billigt man kan komma till Fiji.
Som vanligt med andra ord.
Och så försöker jag hitta en rolig bild att stämpla upp som presentationsbild på Facebook. En bra en. En som säger "nämen sikken helhyvens snubbe det där verkar vara. Så avslappnad och cool att han förmodlligen vandrar omkring i en aura av tuffhet hela tiden, en riktigt lajbans parvel helt klart." Som vanligt alltså. Och, som vanligt, kommer det sluta med att jag väljer en bild där jag har en lustig hatt på mig, eller en lustig min, eller en lustig drink. Och bilden kommer säga: Men vad fan är det där för en typ, ja alltså han verkar ju vettig och så, men varför har han valt en så lustig bild? Det måste vara nått skumt.
Och så sitter jag här och svettas, ena benet utanför rutan på bilen, för att hitta rätt anslag, rätt svar och rätt fråga. En sökande 80-talist, lika originell som Ullaredsmjukisarna som pryder hans ben.
Men igår hörde jag på Annika Norlins sommarprat. Och jag hade velat skriva "jag är lite kär i Annika Norlin" - för jag hade peppat upp mig så mycket inför lyssningen. Nu blev det inte så omskakande, hon var bra och sa bra saker visserligen. Men jag väntade mig något annat, eller något mer.
Sommar (i P1) är för övrigt det bästa jag upptäckt på radio hittills. Till och med prat som jag laddat ner i väntan på andra mer åtråvärda pratare har varit bra. Dolph Lundgren till exempel. Som pratade om sin uppväxt, sin drivkraft, och sin pappa. Pappa som misshandlade honom. Som dog ensam. Och Dolph som sa: "jag älskar dig pappa".
Då fällde jag en tår också.
Nu har jag börjat babbla igen. Stoppa mig för fan bloggboken. Det här blir ju inte sammanhängade för fem öre. Ge mig något att göra, att underhålla mig med, att kämpa för, att pyssla med, att vänta på.
... och en liten röst säger, har du inte redan det?
....
så jag sätter på Spotify, och tror som vanligt att Svaret ska komma inom de nästa tio låtarna. Och Dave Grohl sjunger Learn to Fly. Det är bra. Riktigt bra.
Kommentarer
Trackback
