Handling

Har skaffat mobilt internet. Detta efter en helg med städning, tvättning, diskning, matlagning och ett par timmar framför Mutant Chronicles som faktiskt var precis så dålig som jag trott. Blörk.
Men. Jag passade ju på, som den fiffiga person jag är, att skriva lite sånger under tiden. För jag inbillar mig att det är så han gör också. Den store Tomas Ledin. Han sitter och bajsar och får till en vers. I kön på Konsum fnular han fram ett riff. Och framför Bingolotto så komponerar han en smäktande ballad.

Kan han så kan jag.
Så jag skrev den här igår. Medan jag kollade på Mutant Chronicles.

Du får gärna använda den Tomas. Jag tyckte den blev rätt bra, och lik dina sånger.

Varsågod:

Gröna ängar och en ljummen vind, lärkor som kvittrar och värmen från din kind.
Det var sommar 74 och räknade man i kronor så kostade piggelin bara fyra.
Du var vild, du var vacker, och vi kunde inte sluta dansa. Nej, vi kunde inte sluta dansa.

Månen hade kommit fram när vi till slut vandrade hem.
Längs dammiga grusvägar, trallandes högt med flaskan i hand, lyckan rusade i varje lem.
Du var vild, du var vacker, och vi kunde inte sluta dansa. Nej vi kunde inte sluta dansa.

Och när solen steg hög och vågorna rullade in så såg du mig i ögonen och sa: Här är var jag vill va.
Du var vild, du var vacker, och vi kunde inte sluta dansa. Nej vi kunde inte sluta dansa.
Du var vild, du var vacker, och vi kunde inte sluta dansa. Nej vi kunde inte sluta dansa.

Mina läppar mötte dina, din blus den föll, vår värme lyste upp stranden.
Sekunderna gick, men vi stod stilla, låsta i en omfamning jag alltid vill minnas.
Vi är äldre nu, och vårt hår har blivit gråare, men sommaren med dig ska för mig alltid finnas.
Du var vild, du var vacker, och vi kunde inte sluta dansa. Nej vi kunde inte sluta dansa.
Du var vild, du var vacker, och vi kunde inte sluta dansa. Nej vi kunde inte sluta dansa.