Handling

Konstigt, ett tomt rum.

Ett tomrum.

Det var väl konstigt.

Dörren är låst. Vart fan la jag nyckeln? Vänta lite här nu. Det står en dörr här. Konstigt. Kan inte komma ihåg att jag ställt en dörr här.

En helt vanlig dörr. Låst är den också, kan inte komma ihåg att jag låst en dörr här. Konstigt. Undrar vad som finns bakom den?

 Funkar inte att putta på den. Går inte att välta den. Den försvinner inte när jag blundar och sparkar jag på den så trillar jag bara baklänges. Det var väl märkligt. En helt vanlig dörr. Undrar vad som finns bakom den?

Och varför är nyckeln borta. Har jag tappat den? Är den någonstans här i tomrummet? Hur tappar man en nyckel i ett tomrum?

Nä, måste nog bara trycka hårdare, sparka på rätt ställe, knuffa lite till. Dörrjävel. Varför öppnas du inte? Och vad finns bakom dig?

Vänta lite här nu. Det knackar.

Det knackar på dörren. Utifrån, på andra sidan. Knack, knack.

Och jag öppnar.

 "Hej" säger du. Det är något varrmt över dig. Något glatt och öppet, som om du alltid är halvvägs till ett skratt.

Jag fattar ingenting. Säger inget. Tittar på min dörr, på dig, och på tomrumet bakom mig. Tittar på dig igen. Färger tycks dansa bakom dig. Tittar på min dörr. Ner på tröskeln. Dörren, tröskeln, tomrumet, dig.

"Ska du inte komma in?" frågar jag.

Du skrattar. Och färger dansar runtomkring dig.

"Nej", säger du. "Det är du som ska kliva ut. Kom, det är mycket bättre här ute."

Och jag tror dig.