... och en vattenpöl svämmade över
Slush, slush, flärp, flärp. Fliff, fliff, slush, slush, flärp. Fliff. Regnet slåss med vindrutetorkarna. Kastar sig modigt fram och viftas bort. Kastar sig fram, och viftas bort. Bakom ratten sitter en självutnämnd martyr, en som sett Döda poeters sällskap för många gånger och som faktiskt trodde på "Oh captain my captain". Stålburar på hjul, framdrivna av fettklumpar på fötter slasar förbi. Kastar lite mer vatten mot vindrutetorkarna som glatt svarar med att kasta bort de nya gästerna.
Det sitter en skåning i mannens öron, hon säger så bra saker. Viktiga saker. Om hur det är. Och hur det borde vara. Mannen lyssnar och väljer för en stund att ta bort händerna från ratten och styra med knäet - för att kolla om det känns lite mer då.
Det gjorde det inte, så mannen lägger händerna på ratten igen och kör om en norsk familj på väg hem från Ullared.
Barnen sover i baksätet men har redan öppnat leksakerna från affären. Plastförpackningar och papperslappar ligger utströdda på bilgolvet. I framsätet sitter mamma och sover med en McDonaldspåse i knäet. Pappa, som kör, gäspar och möter för ett en stund mannens blick utan att få kontakt.
Mannen svänger in igen och lämnar den norska familjen bakom sig. Säger åt den vettiga skåningen att vara tyst och ger ordet till den sköna jämtskan. Jämtskan räknar in. Och så frågar hon: Skulle du palla, om jag sa att jag gillade dig? Står du stadigt? Och skulle du fånga mig om jag trillar?
Mannen svarar inte, han är upptagen. Tänker. Tänker. Tänker så mycket att frågan kommer igen.
Om jag trillar, skulle du fånga mig då?
Jämtskan blir tyst, obesvarad.
Slush, slush, flärp, fliff, flärp. Mannen svänger av, orangea gatlyktor kastar vågit ljus över bilen. Han kör in i en rondell, och lämnar ordet till två killar:
If you don´t feel the way I do it don´t matter
cause, I´ll never know how you feel
but if you do then sure I´d be flattered
in my mind it´s all different anyhow
I think love will come towards me like a warm summerbreeze
I got my head among the clouds and I will never be free
I´ll spend many nights alone
I know
I know
Cause I have and I will.
Ut ur rondellen och in på grusvägen. Nästan framme nu. Slå av motorn, rulla sista biten.
Ingen vägskylt, inget gatunummer, men framför dörren en vattenpöl. En sakta rullande bil, och en vattenpöl som svämmade över.
En nyckel ur en rostig knippa, ett lås som ger med sig och mannen som fullkomligt misslyckades med att fånga in allt han känner.
Igen.
Det sitter en skåning i mannens öron, hon säger så bra saker. Viktiga saker. Om hur det är. Och hur det borde vara. Mannen lyssnar och väljer för en stund att ta bort händerna från ratten och styra med knäet - för att kolla om det känns lite mer då.
Det gjorde det inte, så mannen lägger händerna på ratten igen och kör om en norsk familj på väg hem från Ullared.
Barnen sover i baksätet men har redan öppnat leksakerna från affären. Plastförpackningar och papperslappar ligger utströdda på bilgolvet. I framsätet sitter mamma och sover med en McDonaldspåse i knäet. Pappa, som kör, gäspar och möter för ett en stund mannens blick utan att få kontakt.
Mannen svänger in igen och lämnar den norska familjen bakom sig. Säger åt den vettiga skåningen att vara tyst och ger ordet till den sköna jämtskan. Jämtskan räknar in. Och så frågar hon: Skulle du palla, om jag sa att jag gillade dig? Står du stadigt? Och skulle du fånga mig om jag trillar?
Mannen svarar inte, han är upptagen. Tänker. Tänker. Tänker så mycket att frågan kommer igen.
Om jag trillar, skulle du fånga mig då?
Jämtskan blir tyst, obesvarad.
Slush, slush, flärp, fliff, flärp. Mannen svänger av, orangea gatlyktor kastar vågit ljus över bilen. Han kör in i en rondell, och lämnar ordet till två killar:
If you don´t feel the way I do it don´t matter
cause, I´ll never know how you feel
but if you do then sure I´d be flattered
in my mind it´s all different anyhow
I think love will come towards me like a warm summerbreeze
I got my head among the clouds and I will never be free
I´ll spend many nights alone
I know
I know
Cause I have and I will.
Ut ur rondellen och in på grusvägen. Nästan framme nu. Slå av motorn, rulla sista biten.
Ingen vägskylt, inget gatunummer, men framför dörren en vattenpöl. En sakta rullande bil, och en vattenpöl som svämmade över.
En nyckel ur en rostig knippa, ett lås som ger med sig och mannen som fullkomligt misslyckades med att fånga in allt han känner.
Igen.
Kommentarer
Trackback
