Handling

Ibland får jag en fix idé. En tanke som slår rot och växer sig fast. Det är en enkel tanke på sitt sätt, inget svår att förstå, men tuff att tygla. Jag känner det som ett val. Antingen plockar jag upp telefonen och ringer nu. Eller så väntar jag fem minuter.

Det är inte det som är tanken.

Det är väntan som är tanken.

Och tron på att om jag bara väntar fem minuter med ett telefonsamtal, går ett steg snabbare på gatan eller kommer till jobbet fem minuter tidigare så blir det en helt annan värld. En värld där alla de saker som skulle hänt om jag ringt direkt inte inträffat.

Det låter kanske konstigt. Eller enkelt. Alla kanske tänker så här, men jag hör sällan folk prata om sånt här. Är det för att vi inte sitter ner och pratar med varandra längre? Inte kan nöja oss med en solnedgång, något att dricka och varandra som sällskap?

Jag tycker i alla fall det är fascinerande. Det ger mig en känsla av kraft och mening. Att de handlingar jag tar faktiskt har en effekt på inte bara min värld utan även min omvärld. Ja, men hallå. Det är väl klart, säger ni då, så är det väl med allt. Gör man inget så händer inget. Har han verkligen inte fattat det förrän nu?

Det är inte så jag menar. Det är inte det som fascinerar mig. Det som gör att tanken slår rot är möjligheten till andra möjligheter. Att något blev som det blev är en sak. Men ifall andra val hade tagits, hur hade det gått då?