En till, till dig Tomas

Jag vaknade sent, för du hade ju bjudit mig på vin en hel kväll.
Mitt huvud det var tungt, ja det var som om ta emot en smäll.
Men så vände jag mig om och såg dig ligga där, naken, varm och min, ja nu var du äntligen här.
Och värken den försvann, när vi höll om varann, och lågan den brann.

Jag följde dig till busshållsplatsen, vi gick tätt inpå men sa inget om minnena från natten.
Gårdagen var glömd, vår glädje inte längre gömd.
Och värken den försvann, när vi höll om varann, och lågan den brann.
Och värken den försvann, när vi höll om varann, och lågan den brann.

Du ringde så fort du kommit hem, din röst den darrade, men sa: kan du komma över om fem?
Jag lät svaret vara tyst men fort, en taxifärd senare så knackade jag på din port.
Avståndet var så kort, och ljuset i dina ögon sa mig alltid nått.
Och värken den försvann, när vi höll om varann, och lågan den brann.

Jag vaknade sent, för du hade bjudit mig på dig, och allt var åter rent.
Och värken den försvann, när vi höll om varann, och lågan den brann.
Och värken den försvann, när vi höll om varann, och lågan den brann.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0