Kontrast

En god vän till mig sa att det var kontrasten som gjorde grejen. Hade man inte kommit hem från resan skulle man aldrig längta tillbaks, eller i mitt fall romantisera om det som förflutit. Nu har jag varit hemma igen i en vecka. Och jag har hunnit med både ett besök hos mormor, en tur till stugan, och kafferep med vänner. Och öl på Harrys.
Inte dumt - jag gladde mig åt kontrasten i att sitta på Harrys i Värnamo mot att sitta i en bar i San Diego.

Gladde mig kanske är fel uttryck, jag hånlog nog precis lika mycket som jag brukar göra. För jag känner mig fortfarande inte bekväm i den där lokalen, i den här staden. Det spelar ingen roll hur många frön jag trycker ner, de vill inte slå rot ändå.

Jag är en obotlig optimist som fortfarande tror att jag är ämnad för större saker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0