(fritt efter Nour El-Refais sommarprat 2009)

Nittonde juli 2010.
Kära blogg.

Bloggar är tråkigt, det är därför jag är med dig så lite. Du skulle varit en snygg tjej. Eller fotboll. Eller båda två.
Då hade vi kunnat va med varann jämt.

Det här är kanske sista gången jag skriver i dig
Hädanefter när mina tankar ska anta en form så får det bli ritande, bokskrivande eller löprundor.
Jag kan inte umgås med bloggar, jag hoppas du förstår det.
Nåväl. Sista inlägget i bloggen. Sen ska jag leva.

Hej Marcus, om ett halvår fyller du 27 år, och jag tycker du är helt okej.
Här är en lista på saker du önskar dig i födelsedagspresent: En fotbollstjej. En lägenhet. Ett bokkontrakt.

Fotbollstjejen kan även vara en dagisfröken, eller en fotograf, eller en musiker. Det viktigaste är att hon brinner. Bara det är någon som är rotad och eldig samtidigt, alltså snäll och full av lust.
Om du måste välja så välj snäll.
Nej, lust.
Nej, snäll.
Eller vet du vad dö ensam om du inte kan få kombinationen
Hursomhelst, följande måste du ha prickat av till nästa gång du läser det här, du har tio år på dig:

1. du ska ha åkt till Sydamerika och lärt dig spanska.
2. du ska försörja dig på skriveri eller tecknande, helst båda men vafan.
3. du ska ha kommit över ditt grubbleri och fastnat i glädjen i livet.
4. du ska ha gjort något fint i journalistikens tecken för brudarna, blattarna eller bögarna.
5. du ska ha varit sommarpratare.

Off you go. När du är klar skriver vi en ny lista, den ska handla om barn och evig kärlek.
Tills vidare, ta hand om livet. Varje människa du träffar är en del av livet, om än en väldigt liten del. En del av livet är fortfarnade en del av livet.

PS. Att va mätt är en dödssynd.

Jag trodde alltid att livet var sådant som hände andra. Att när det väl var dags för mig att förstå vad allting handlande om, att bli vuxen och ta ansvar, få insikt och bli rofylld, så skulle livet stå där med en stor lättbegriplig skylt som förklarade allt.
Ta den här vägen. Gör så här så blir det bra. Det här är vad du vill. Det här är vad du ska känna, vara, uppleva.
Naivt, jag vet. Men jag trodde verkligen på det.

Jag inser nu att det där aldrig kommer hända.
Och det riktigt ironiska är att det väl just är det som räknas som att bli vuxen...

Så hej världen, hur mår du? Jag förstår nu att jag inte kommer hinna göra allt. Jag kommer inte hinna se alla länder, vara både astronaut och superhjälte, få elva ungar och träna dem till att bli det bästa mest oslagbara fotbollslaget någonsin, samt att ligga med en vacker tjej från alla världens länder samtidigt som jag spelar in den i efterhand eposförklarade produktionen "Fuck the world".

Men det är lugnt faktiskt. Jag behöver inte längre tonårsprotesteten i mitt bröst och revolutionstanken i bakhuvet för att funka och känna mig delaktigt och glad i tillvaron.

Det ska nog ordna sig det här med. Det gör det alltid.

Jag flyttar hit ett tag.

Ses om ett strax dårå.

Det kraxar en korp utanför fönstret. Det kan vara en kråka också, är lite svårt att se eftersom jag ännu inte flyttat till den där magiska söderhavsön där solen alltid skiner och allting är glatt dagarna i ända.

Om jag verkat lite frånvarande den senaste tiden så beror det på att jag håller på att bli äldre.

Hela tiden. Och det märks:
Jag har börjat få vitt hår. Det vill säga, det håret jag inte tappar får nu ibland för sig att växa ut med en väldigt tydlig vit ton.
Jag tränar - inte för att jag ska spela match i något roligt fotbollslag några dagar senare - utan för att jag behöver det för att inte bli tjock.
Jag har hemförsäkring.
Och reseförsäkring.
Jag lagar mat och lägger in det som blir över i lådor att spara till nästa dag.
Jag tycker vissa dagar att det inte är helt sinnessjukt att gilla På Spåret.

...

men mest av allt är jag som vanligt. en drömmare. en som bångstyrigt vägrar rätta sig in i ledet och göra som han borde. som tänker skita i reglerna och brinna tills han slocknar.

Även om han rent tekniskt klassas som vuxen numera.

Känns rätt gött faktiskt.

Carola, Carola, Carola... hur tänker du egentligen?
Jag ska försöka vara snäll mot dig, fast jag mest känner en vilja att skrika och spotta och spy.

Såpan som du själv skapat och som Kvällstidningarna kokade spiksoppa på verkar bara bli ruttnare och ruttnare.

Säga vad man vill om Kvällstidningarna, många, däribland du själv, gör det ofta.
Men jag kan garantera att det inte fabriceras nyheter. Vinklingar och vridningar javisst. Utryckta citat och annat skoj som får folk att plocka upp plånboken.
Men väldigt sällan ren lögn.

Så hur tänkte du då, Carola. När du kom där i din blåögda dress med parfym i hand.
Trodde du att det hela skulle svepa förbi, likt en stormvind?
Personligen har jag inget emot om du ger parfymflaskor till all världens behövande. Kul om folk luktar gott.
Och jag känner inte dig. Kanske har du väldigt känsligt luktorgan och trivs bäst i en milt parfymerad miljö.

Men det är intrycket som offentlig person jag inte kan få rätsida på.

Du åkte dit för att du ville hjälpa till. Så långt är nog både du själv och Kvällstidningarna överrens.
Men där du säger att barnen inte behövde kläder och mat så citerar Kvällstidningarna ditt fadderbarn som uttrycker just det behovet. Med sin nya parfymflaska i handen.
Självklart behöver du inte redogöra för hur mycket pengar du skänker till välgörenhet, men när du försvarade dig i SVT hade du chansen att ge svar på frågorna. Istället frammande du fler.

Åkte du verkligen dit i tron om att en parfymflaska var en okej gåva till en katastrofdrabbad tonåring?

Är du bara världens i särklass mest blågöda människa eller är du dum i hela huvet?

Carola... vad döljer du för oss? I dina mörka ögon...

I många år har jag klagat på att det inte varit någon riktig vinter. Inte i år heller liksom har det gnytts ur min mun.

Och pang.

Så beslöst sig Bore för att han var trött på mitt klagande och kapade bestämt av termometerns övre skikt, lät snön välla ner och satte sedan hänglås, taggtråd, elstängsel, landminor och vallgrav runt hela konstruktionen.

Påminn mig om att hålla käft om vinteravsaknaden i fortsättningen.

Se The Notebook.

Gör det.

Kolla inte upp vad den handlar om. Läs inte på baksidan av hyrdvdn. Bara se den. Och vet att du kommer se det riktiga livet.

Tittat, genomlidit på ett bra sätt kanske är rättare uttryck, precis Half Nelson.

Knark är inte bra liksom.

Fick en mancrush på Ryan Gosling på köpet.

Eller är världen bara full av förbluffande lika tvillingar i likadana baddräkter?

För inte kan det väl vara så att Piratebayannonserna ljuger när de säger att Linda367 bor i Halmstad. Och Ljungby. Och Sollentuna. Och Malmö.

På samma gång.

Det finns saker man reser sig från. Trots alla odds. Och det finns saker man inte reser sig från. Tack vare alla odds.
Liverpool FC har varit bra på det första men måste nu inse det sista.

På drygt fem års tid har tränare Rafael Benitez köpt (beroende på om man räknar med B-lagsspelare och ungdomar) mellan  55-80 spelare.
21 av dessa (snällt räknat) tillhör A-laget. Tre av dem är, skadefria, världsklass på sina positioner (Torres, Mascherano, Reina)
Förra säsongen, med i stort sett samma lag som i år, så slutade Liverpool FC tvåa i ligan och åkte ut mot Chelsea i CL. Det var mycket hjärta den säsongen. Mycket vilja som kompenserade för det som nu syns: En brist i kvalitet.

Utslagna ur CL, utslagna ur inhemska cuperna. Och nu också med Torres borta minst sex veckor, Gerrard borta i minst två veckor, Benayoun borta i minst två veckor så återstår bara en fråga: Är botten nådd nu?
Kommer Liverpool FC resa sig upp från golvet och klara sig som så många gånger förr, eller tilldelades just det dödande slaget?
Klubben har inga pengar, inga friska spelare av klass, ingen tränare med spelidé eller framåtanda.

Det är två dagar kvar till bortamatchen mot Stoke. Blir det förlust där så måste Rafael Benitez säga tack och adjö.
Personligen tycker jag att han borde gjort det för länge sen.

... jag borde slutat bry mig om sport i allmänhet istället. Och Liverpool FC i synnerhet.

äsch

det vänder.

hoppas jag.